söndag 7 mars 2010

SÖNDAG 7 MARS

Hos Ellika händer det mycket nu.. eller det har väl gjort de några veckor nu...
Hon skrattar så där härligt nu utan att man behöver kittla henne... hon bara lyser upp å skrattar högt och gurglande både då å nu... underbar ålder :)
Hon har blivit jätte intresserad av saker och i sina fötter, hon verkligen sträcker sig efter föremål och drar i sina fötter hela dagarna.
Rullar runt har hon ju gjort ett tag nu, men nu vill hon helst ligga å rulla från vägg till vägg i rummet, jisses så hon ska rulla, inte ligga still alls.

Helgen gick i shoppingens tecken... var till Jönköping och försökte inhandla det mesta för renoveringen av kommande sovrummet... jisses vad jag HATAR att behöva åka iväg så där långt så fort man måste ha något.. så stressande och besvärligt *suckar*... saknar storstan *snyft*
Å dessutom gör inte min sambo shoppande lättare då han blir såååååå stressad, otrevlig, grinig och oresonlig så fort allt inte flyter på utan hinder, minsta gupp å han flippar... *suck*... åker nästan hellre ensam med alla ungar... men men.. nu e vi hemma iaf, med både golv, dörr, karm å allt annat...

Annars... var till läkaren i fredags igen... samma bedömning som förut - fibromyalgi & IBS - dvs han och hans kollega som han resonerat med kan inte finna något annat att benämna det som! Men han var tydlig med att poängtera att inget av "diagnoserna" kallas "diagnos" eller "sjukdom" utan benämns "samlad symptombild", dvs inget försäkringskassan godtar för t.ex. sjukskrivning...
Åtgärd?
*Lära sig leva med det.
*Om nödvändigt komplettera med smärtstillande när det e som värst. (Hoppas det räcker med receptfria om ej återkomma, men inte att rekommendera då det blir opiatliknande preparat då min mage ej fixat några andra)
*Rörelseövningar.
*Lära sig lägga över mer på alla andra.
*Vila när kroppen säger ifrån.
*****suck*****
Just nu har jag ju så ont så jag vet ju fan inte vart jag ska ta vägen ibland... så irri att inte kunna vyssa sitt eget barn ens utan att smärtan e plågande och humöret då sviker till max. *suck, suck suck*
Men men.... nu ska vi tänka positivt och jag hoppas det lägger sig snart igen då det brukar komma och gå i vanliga fall.. fast nu har det varat bra länge så hoppet minskar ju.

Ne.. åter till amning...

KRAM TILL ER ALLA!

Inga kommentarer: